by 
Enligt Stockholms stads hemsida fick vi i Sverige vår första lag om religionsfrihet år 1779. Denna gällde dock bara personer som var födda utomlands, och innebar att de fick behålla sin gamla religion även efter att de flyttat till Sverige. Man brukar dock räkna 1952 som det år då vi i Sverige för första gången fick religionsfrihet på riktigt. Då trädde nämligen en lag i kraft som gjorde att man fick lov att tillhöra vilken religion man ville, alternativt ingen alls.
Vad är poängen med religionsfrihet?
Religionsfriheten i Sverige regleras av regeringsformen, en del av vår grundlag. Den säger att var och en har ”frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.” Varför är detta då så viktigt? Jo, tänk dig att du bor i ett annat land. Ett land där staten bestämmer vad du ska tro på, vem du ska be till och hur du ska spendera din tid.
Religionen, eller avsaknaden av den, är som du nu förstår en viktig del av varje persons identitet och vardag. Den påverkar hela ditt liv. Friheten att välja religion är friheten att bestämma över sitt eget liv. Det är en mänsklig rättighet som alla tyvärr inte har.
Början till religionsfrihet i Sverige
Den första lagen som gav någon sorts religionsfrihet i Sverige trädde i kraft år 1779, men den gällde endast utrikesfödda personer. Före 1860-talet hade personer födda i Sverige ingen religionsfrihet alls. Man var helt enkelt tvungen att tillhöra Svenska Kyrkan. Prästerna reste hem till folk och höll förhör där folk tvingades svara på faktafrågor om kristendomens lära. Kunde man inte sina trossatser ordentligt så riskerade man att straffas.
Fritt att lämna Svenska Kyrkan på 1800-talet
Tidningen Advokaten skriver om hur idéer om att själv få välja hur ens liv ska se ut, däribland att själv välja religion, växte fram under upplysningen på 1700-talet. Det dröjde dock ungefär ett århundrade innan dessa idéer fick fäste här hemma i Sverige. Under andra halvan av 1800-talet fanns det ett tryck på förändringar. Detta ledde till den så kallade dissenterlagen, som innebar att man fick lämna Svenska Kyrkan för att byta till ett annat kristet trossamfund. Man behövde dock fortfarande betala skatt till Svenska Kyrkan.
Äkta religionsfrihet?
Det dröjde ända till år 1951 innan vi fick det som man kan kalla för äkta religionsfrihet i Sverige. Då infördes nämligen religionsfrihetslagen, som gav alla svenskar tillåtelse att vara medlem i valfritt trossamfund. Man fick också tillåtelse att inte vara medlem i något trossamfund alls om man så ville. Lagen trädde i kraft först året efter, 1952. Barn till medlemmar i Svenska Kyrkan, som vid denna tid fortfarande var statskyrkan i Sverige, föddes dock fortfarande in i kyrkan, men hade rätt att gå ur om de ville.
Religionsfriheten blev en del av vår grundlag år 1974. Religionsfriheten är absolut, vilket innebär att den inte kan begränsas av andra lagar som inte är grundlagar. År 1995 beslutade man att Svenska Kyrkan och staten skulle separeras formellt. Detta blev verklighet först tre år senare, och innebar bland annat att barn till medlemmar i Svenska Kyrkan inte längre föddes in i kyrkan. Istället blev dopet (som förstås är frivilligt) inträdet i Svenska Kyrkan.
Hur ser det ut idag?
Enligt religion.nu är Sverige ett av de länder som har i princip full religionsfrihet idag. Undantaget är vår kung, som också är Sveriges statschef. På riksdagens hemsida kan man läsa att ”Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran.”
Vidare kan man förstås spekulera i om religionsfriheten alltid efterföljs som den ska. Enligt migrationsinfo.se är det år 2011 bara 63% av folket i Sverige som helt eller delvis stödjer att invandrare ska få utöva sin religion fritt här. Religionsfriheten innebär nämligen inte bara att man ska skyddas mot att diskrimineras av staten på grund av sin religion, utan också att man ska skyddas mot att diskrimineras av andra medborgare. Även om det finns lagar som förhindrar detta, förekommer fortfarande diskriminering baserat på personers religion. Det hör ofta ihop med rasism. Personer som invandrar till Sverige tar ofta med sig religionen från hemlandet, vilket kan uppfattas som konstigt eller negativt av personer födda i Sverige.
Det har också diskuterats mycket om vad som ska omfattas av religionsfriheten. Ska man exempelvis få ledigt från jobbet för att fira de högtider som ens religion förespråkar? Ska man få ha på sig religiösa plagg som täcker ansiktet? De senaste åren, i takt med att invandringen till Sverige och därmed mångfalden av religioner ökat, ökar också antalet rättsfall där olika religioners uppfattningar krockat med varandra. Ett exempel är de muslimska böneutropen. Enligt muslimsk tradition ska kallelser till bön, så kallade böneutrop, utföras dagligen. Detta sker genom högtalare i anslutning till moskén. Det har debatterats mycket om huruvida detta ska vara tillåtet i Sverige. Ska det var okej att ropa ut religiösa budskap? Om inte, hur kan det då vara tillåtet med kyrkklockor? Är kyrkklockor ens att betrakta som religiösa budskap?
I Sverige fick vi religionsfrihet för över 70 år sedan, men som du märker är debatten om religionsfrihet långt ifrån avslutad!
Källor
Migrationsinfo.se
Religion.nu
Stockholmskällan
Sverige riksdag
Öster, Ulrika. 2019. Religionsfriheten i Sverige. Advokaten. Årgång 85(1)
Lämna ett svar