Stemjijook: Rösta du också

Enkelt beskrivet så betyder djurrätt att djur är moraliskt relevanta och vi människor ska ha samma respekt för djur som vi har för andra människor. Detta innebär att även djur är inkännande varelser som vi människor och som behöver omvårdnad och kärlek lika mycket som vi.

Många av oss har någon gång hört talas om djurrätt och läst artiklar om bland annat djurens rätt i samhället, men det är långt ifrån alla människor som verkligen sätter sig i och reflekterar över vad djurrätt betyder. Faktum är att det är väldigt viktigt att ha en bra förståelse för djurens rätt i samhället och vad själva begreppet innebär. Vi har valt att skriva denna artikel för att du ska få en djupare och bättre förståelse för vad djurrätt är och vad det betyder för alla djur. Vi kommer alltså att svara på alla de frågor som du kan tänkas ha när det kommer till detta ämne.

Djurrätt – vad betyder det och varför är det så viktigt?

Djurrätt är som sagt enkelt beskrivet att djur är lika moraliskt relevanta som vi människor. Vi människor ska ha samma respekt för djur som vi har för andra människor och sist men absolut inte minst, djur ska inte lida, speciellt inte på grund av oss människor.

Djurrätt har faktiskt funnits i flera hundra år, men förr i tiden var det inte speciellt uppmärksammat eftersom det inte var speciellt många som arbetade med den. Det hölls många debatter om djurplågeri under åren 1844-1944 men det är inte förre på senare år som djur har fått den respekt som de förtjänar, dock finns det fortfarande mycket att jobba på när det kommer till djurrätt. Skillnaden mellan djurrätt då och nu är att i nutid så arbetas det dagligen för att djur ska få det minst lika bra som vi människor i samhället, vilket inte arbetades för lika mycket på till exempel 18 000-talet.

I dag är faktiskt djurrätt både en politisk ideologi och ett väl etablerat område när det kommer till filosofi. Det finns i dagens läge väldigt många djurrättsaktivister som bland annat frivilligt står upp för djuren och dess rättigheter, vi kan alltså säga att de arbetar gratis för att djuren ska ha det så bra som möjligt. Djurrättsaktivister är något som är mycket viktigt i arbetet för djurrätten eftersom de dagligen tar djurrätten framåt.

Det finns väldigt många som argumenterar om djurrätten, de flesta argumenterar för att djur ska få det bättre, men det finns även människor som argumenterar mot dem. Men i Sverige arbetas och argumenteras det väldigt mycket för att djur ska må bra. Det finns många företag som arbetar för djurrätten, till exempel Djurens rätt i samhället. Men det finns även frivilliga personer som gör ett otroligt arbete både i Sverige och i andra länder för att djuren ska få de liv det förtjänar. Vissa människor åker alltså frivilligt till bland annat Grekland för att rädda gatudjuren där och ser till att de får veterinärvård och får komma till ett för alltid hem i Sverige.

I Sverige är det väldigt viktigt att alla djur, vilda djur och husdjur, får ett bra liv värt att leva. Alla djuren ska behandlas med största respekt och det är väldigt viktigt att djuren inte blir vanvårdade eller lider på ett eller annat sätt. I Sverige finns det en djurskydds lag, djurskyddslagen är inte samma sak som djurrätt men de går hand i hand med varandra. Djurskyddslagen innebär till exempel att människor kan få djurförbud, ett djurförbud innebär att du inte får ha något djur över huvud taget, det spelar ingen roll vilket slags djur det är, ett djurförbud kan vara tidsbestämt men det kan också gälla hela livet. Anledningen till att vissa människor får djurförbud kan vara av flera olika anledningar, men det vanligaste anledningen till ett djurförbud är att du har vanvårdat djur som du har haft, misshandlat eller på annat sätt fått djuret att lida, ha skadat eller dödat ett djur eller har hotat att skada eller döda ett djur på till exempel sociala medier. Ett brott mot djurskyddslagen är ett väldigt allvarligt brott där du till och med kan få fängelse i flera år.

Det är viktigt att vi människor förstår att djuren är också levande varelser med känslor, känsel och intressen. Många djur klarar sig inte på egen hand utan behöver omvårdnad av oss människor och det är vår skyldighet som människa att hjälpa och ta hand om dessa djuren.

Något som det har diskuterats väldigt mycket om under de senaste åren är djurparker och zoon. De allra flesta djurrättsaktivister tycker att det är helt fel att vilda djur hålls inhägnade mot sin vilja för att vi människor ska kunna titta och fotografera dem. Men det finns två sidor i denna diskussion, många människor anser också att djuren på djurparker och zoon är utrotningshotade djur eller djur som inte skulle klara sig själv ute i det vilda, på så sätt tycker vissa att det därför är bra med djurparker där det finns personal som kan ta hand om djuren, men att vi människor ska ha som ett nöje att titta på djuren som är inhägnade är fel.

Sammanfattning

Djurrätt är alltså djurens rätt att finnas och må bra utan att behöva lida på grund av oss människor. Djuren har samma rättigheter som oss och ska behandlas med respekt, kärlek och omvårdnad.

Källor

https://sv.wikipedia.org/wiki/Djurr%C3%A4tt
http://peranderssvard.se/wp/wp-content/uploads/2017/09/Vegfest_2017.pdf

Är du också nyfiken på kryptovaluta och funderar på om det är bra eller dåligt? Har du hört om att vissa länder har förbjudit kryptovaluta och undrar du vad försiggår och varför länderna gör detta? I den här artikeln ska vi besvara dessa frågor.

Länder som förbjudit kryptovaluta

Bolivia, Indonesien, Turkiet, Egypten och nu senast, Kina, har förbjudit kryptovaluta. Det finns skeptiska länder som exempelvis USA där man strävar efter regleringar men där det är osannolikt att kryptovaluta förbjuds. USA är i grunden positivt inställda liksom Kanada, Australien och EU. El Savaldor har redan godkänt bitcoin och Spanien legitimerar valutan. I Tyskland tillåts numera vissa investeringar i bitcoin. Iran öppnade nyligen sitt banksystem för betalningar i kryptovaluta (vilket kan ha eskalerats av USA:s sanktioner mot landet).
Allt fler regeringar ser över att släppa egna digitala valutor. Får vi ett swecoin i framtiden?

Vad är blockkedjeteknologi?

Världen står under en av de mest banbrytande förändringarna någonsin! Det är inte lätt att greppa och förstå digniteten bakom de digitala valutorna, men varje mynt som exempelvis bitcoin, är ett resultat av den blockkedja som är uppbyggd bakom. Detta är en teknik där det nu skapas hela system för alla samhällets delar – teknik för affärer, försäkringar, olika typer av säkerhet för myndigheter och företag. Detta ger gigantiska möjligheter för både företag och människor att vara delaktiga i internationell handel på ett enkelt sätt med en världsvaluta utan kursdifferenser.
Kryptovaluta är så mycket mer än ”bara” valuta. Det är en strukturell förändring av samhället.

Bitcoin gjorde debut 2009 och är skapad i en datagenererad process som kallas ”mining”. Valutan är digital och erbjuder ett enkelt sätt att utföra transaktioner över gränser. För konsumenter är det enkelt att handla från hela världen med bitcoin, man behöver bara tänka på en enda växlingskurs från sitt eget lands valuta till bitcoin – sedan kan man handla i butiker världen över med samma valuta.

För att lära dig mer om kryptovaluta kan du besöka kryptovaluta.info där du hittar bra information om tekniken.

Krypto-förbud råder bakom gardinen

Medan de flesta vill ta del av utvecklingen av blockkedjeteknologin har fem länder stängt dörren. Man kan spekulera i om detta beror på ländernas förhållningssätt generellt och hur de styrs, eller om det finns andra orsaker.

Kina

Kina har agerat ganska brutalt med restriktioner mot kryptovaluta – men inte mot sin egen. Man har introducerat en egen, centralt reglerad, digital valuta, Digital Renminbi (RMB). Bitcoin och ”externa” kryptovalutor är förbjudna.

Bolivia

Bolivia har förbjudit kryptovaluta eftersom man anser att den är en instigator för kriminell aktivitet. Man har förbjudit alla typer av valuta som inte genomgår en kontroll inom landets traditionella ekonomiska system.

Indonesien

Indonesiens centralbank antog ett nytt regelverk år 2018 som innefattade promotion och handel i kryptovaluta. Förbudet mot kryptovaluta infördes från och med detta år.

Turkiet

Turkiet hade fått upp farten ordentligt i kryptotransaktioner innan centralbanken gick in med en rad nya regler som gjorde handel och användning av kryptovaluta olaglig. Detta gäller all användning, direkt eller indirekt. Man instiftade också klausuler där man menade att denna åtgärd gällde anti-penningtvätt och bekämpning av terrorism.

Egypten

Egyptens islamiska råd, Dar al-lfta har bestämt att kryptovaluta är ”haram” under Sharia lagen. Det är skadligt och är strikt förbjudet under islamisk lag.

Andra länder sätter full fart framåt

Det är onekligen spännande att man kan shoppa med kryptovaluta på vissa håll, och butiker och företag som ansluter sig blir bara flera. Du kan till och med köpa bil med kryptovaluta idag. Spanien var först ut i EU med att legitimera kryptovaluta som ett acceptabelt betalmedel, du kan köpa både bostad och andra saker i Spanien. Tyskland tillåter, sedan i juli, att investerare får ha upp till 20 % av sina tillgångar i kryptovaluta. Detta kan potentiellt komma att boosta Tysklands ställning som en finans-hub.

I USA har man, trots politiskt motstånd i syfte att reglera kryptovalutan, börjat planera för att kunder i kommersiella banker ska kunna köpa och sälja bitcoin från sina nuvarande konton. En New York baserad bank erbjuder också ett ”bitcoin rewards debit card” vilket i det närmaste blir ett slags VISA-kort.

El Salvador blev först i världen med att anta kryptovaluta som betalmedel i hopp om att detta ska ge kraft åt landet. Bara 30 % av befolkningen hade ett bankkonot år 2017, men man har också en mycket låg internetanvändning vilket gör många skeptiska till bitcoin. Det finns dock hopp om att detta ger alla en ny möjlighet. Regeringen delade ut ett par bitcoin till sin befolkning vid introduktionen av kryptovalutan.

Mining – ett miljöproblem?

Även om bitcoin har rakat i höjden rasar en parallell debatt rörande dess klimatavtryck. Mining-processen kräver en massiv el-konsumtion. År 2040 ska det finnas 21 miljoner bitcoins i omlopp. Just nu står bitcoin-mining för 0,6% av världens totala energikonsumtion, vilket innebär 143 terawatt-timmar av elektricitet per år. Som jämförelse, ett helt land, Australien, använder mindre än 200 terawatt-timmar per år i sitt nät totalt. Denna massiva el-förbrukning som bitcoin mining står för kan potentiellt leda till regleringar ur miljösynpunkt.

Bitcoin – en risk eller möjlighet?

The International Monetary Fund har uttalat sig både positivt och negativt. Man är negativ till risker och kostnader eftersom man anser att kryptovalutan kan skada den finansiella stabiliteten. Samtidigt ser man fördelarna med snabbare och billigare betalningar och en ny rörlighet i handeln, Paypal och många andra släpper nu in bitcoin som betalmedel.

Källor:
Fortune.com/ bbc.com
Nyhetsbyrån Reuters
Newsweek
Kryptovaluta.info

Även om Sverige visserligen har långt fler partier än många andra länder har vi bara 8 stycken, av en mycket större bunt än så, som sitter i riksdagen.

Partier startas av många olika syften. Det vanligaste är såklart att man vill driva igenom en viss politisk agenda. Ibland kan det vara en mix av humor och politik som ligger bakom. Det politiska partiet Kalle Anka partiet är ett exempel på ett parti där grundaren hade glimten i ögat när det startades. Många har hört om Kalle Anka partiet och det har funnit med på många listor med egendomliga politiska partier. Men faktum är att det aldrig var officiellt registrerat. Det var ett fiktivt parti.

Det var förmodligen aldrig tänkt att man skulle driva någon politiskt agenda. Partiet startades av skåneprofilen Bosse Persson och inför valet 2002 tryckte man upp drygt 1000 valsedlar. Partiet fick dessutom några 100 röster under valen 2006,2010 och 2014. Bosse Persson har varit flitig när det kommer till att registrera partier. Han har dock inte nått så mycket framgång när det kommer till antalet röster. Enligt Wikipedia har Bosse registrerat partier såsom:

• Hundpartiet
• Tomte-partiet
• Singelpartiet
• Landet vi ärvde-partiet
• Vikingapartiet
• Nej tack, jag är en unik människa-partiet
• Den kokta grodans-parti
• Shamanens-Urbefolknings-parti
• Traktorparti
• m.fl.
  

Kalle Anka partiet och Bosse Persson i all ära men nu ska vi titta närmare på partier som faktiskt existerat som registrerade partier.

8 ovanliga svenska politiska partier

Djurensparti.

Vägvalet

SPI Välfärden

Sjöbopartiet

Skånepartiet

Initiativet

Enhet

Direktdemokraterna

Kvinnlig rösträtt hade debatterats otaliga gånger men då den väl kom till stånd i Sverige låg vi långt efter våra grannländer där Finland var först ut med kvinnlig rösträtt år 1906 (Norge 1913, Danmark 1915). I Sverige fick kvinnorna vänta till 1919 för att sedan kunna delta i valet 1921.

Idag är det ibland svårt för oss Svenskar att förstå, som vuxit upp med och tar demokrati för givet, att det fanns en tid då det var långt ifrån självklart att kvinnor skulle få rösta.

Men vad var det då som gjorde att förslaget inte bifölls? Varför röstade riksdagen nej till kvinnlig rösträtt gång efter annan? En fråga som har flera förklaringar varav en av de starkaste är att kvinnan inte var redo, att hon inte var tillräckligt mogen. Istället fokuserade riksdagen på frågan om huruvida landet skulle utvidga rösträtten för männen, att inkludera fler män, vilket bifölls 1909.

Även kvinnor var emot den kvinnliga rösträtten

Idag är det lätt att tro att det bara var män som var emot den kvinnliga rösträtten, att männen ville ha all makt i samhället, men det var även många kvinnor som var emot, bland annat med motiveringar som:

• Kvinnan är inte mogen, hon förstår sig inte på politik.
• Om kvinnan får rösträtt är hon smart nog att få de bästa och tyngsta maktpositionerna i samhället.
• Kvinnan skulle försumma hem och barn då hon skulle springa vid valurnan hela tiden. Som svar på argumentet att valurnorna inte är öppna året om menade man att kvinnan är en vanemänniska och att hon, om hon får gå till valurnan en dag om året även går dit övriga 364 dagar.
• Kvinnan kommer bara att rösta som sin make vilket fördubblar röstsiffrorna och inte påverkar politiken.
• Om kvinnan röstar emot sin make kan detta skapa familjetvister som resulterar i äktenskapsupplösning.
• Det är rösträtten som gör mannen. Rösträtten ger mannen värdighet och överlägsenhet (gentemot kvinnan) och skulle kvinnan få rösträtt skulle hon inte se upp till sin man.
• Kvinnans kjol är för vid! Bänkarna i riksdagen måste byggas om! Hur ska hon rymmas i de trånga korridorerna?

Tack till alla politiskt aktiva kvinnor!

Kvinnor hade under lång tid engagerat sig i frågan om kvinnlig rösträtt men också några män lyfte frågan, bland andra Fredrik Theodor Borg som 1884 skrev en motion till riksdagen. Motionen avslogs men den visar att det fanns ett manligt stöd.

Det kvinnliga engagemanget i frågan om rösträtt syntes över hela landet och flertalet lokala organisationer hade bildats. Dessa gick 1902 samman i LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, vilken kom att samla politiskt aktiva kvinnor från socialdemokrati till höger. Föreningen sades officiellt vara en politiskt obunden förening och även om den i sin syn var mer borgerlig lockade den kvinnor från alla samhällsskikt.

Föreningen arbetade efter vad vi idag skulle kalla ledorden Fakta, Förnuft, Känsla och Humor och några av de kvinnor som fungerade som ledarfigurer var Anna Whitlock, Elin Wägner och Anna Lindhagen. Ett intensivt påtryckningsarbete utfördes med bland annat namninsamlingar, petitioner, flygblad, brev till kungen, insändare, pressmeddelanden och föredrag. Man ordnade otalet möten, uppvaktade politiker, arrangerade konferenser, utbildade människor, framförde skådespel och maskerader. Föreningen utbildade kvinnor i politik, i hur samhället fungerade, i hur ett val går till – ja, kort sagt i allt som kunde stärka kvinnan.

Från början var föreningens främsta fråga rösträtten men 1907 ändrade man stadgarna till att inkludera valbarhet – kvinnor skulle bli medborgare och som sådana också få en del av makten.

1911 stod föreningen värd för den sex dagar långa internationella kvinnorösträttsrörelsens kongress. En stor ära och kongressen lockade såväl svenska som internationella gäster, från Sverige deltog bland andra Ellen Key och Selma Lagerlöf. För att kunna ta emot de utländska gästerna och sörja för att de emottogs på ett gott sätt, sökte föreningen ett anslag om 3 000 kronor av fullmäktige. Anslaget diskuterades länge och väl innan det till slut beviljades men tre stycken skriftliga prostester inkom efter beslut.

Den 18 maj 1912

Den 18 maj år 1912 röstade man återigen i riksdagen om huruvida kvinnor skulle få rösträtt men propositionen avslogs. Ett nederlag kan tyckas men den andra kammaren hade faktiskt antagit förslaget – det var första kammaren som röstat ned det. Det visade på hopp och kvinnorna började att kämpa än hårdare för sin rätt att uttrycka sin röst. Nu började LKPR att ge ut tidningen ”Rösträtt för kvinnor” vilken kom att utges fram till dess att rösträtten infördes.

Allt fler män började nu att ställa sig på kvinnornas sida och såväl Liberalerna som Socialdemokraterna lade fram motioner för kvinnors rösträtt. Motionerna bifölls av andra kammaren men första kammaren röstade ned dem, gång efter annan. Till och med Kung Gustav V lade fram ett förslag om lika rösträtt för kvinnor och män men också detta stoppade högern som bestämt sade nej till kvinnlig rösträtt och som hade majoritet i första kammaren.

Kvinnor men inte alla 1921

Vid valet till kommunfullmäktige 1918 fick nästan alla män och kvinnor rösta och den 24 maj 1919 beslutades att samma regler skulle gälla även vid riksdagsvalen. Det skulle betyda att nästan hela den vuxna befolkningen, från och med 23 års ålder, hade rätt att rösta vid riksdagsvalet 1921 och att alla hade varsin röst. Lika många röster oavsett inkomst. Dock kvarstod det undantag och de som inte fick rösta var:

• de som satt i fängelse
• människor som inte var självförsörjande eller som hade stora skatteskulder
• omyndigförklarade
• män som inte gjort värnplikt
• romer – inte för att de var just romer utan för att man behövde ha en fast bostadsadress för att rösta och romerna var kringresande.

Källor

Västerbottningen, Maria Boström 24/5-19
Demokrati100.se, Lisa-Maria Cambladh, student i historia, Södertörns högskola, 15/2-19
SR International, Göran Löwing, 14/9-11

Enligt Stockholms stads hemsida fick vi i Sverige vår första lag om religionsfrihet år 1779. Denna gällde dock bara personer som var födda utomlands, och innebar att de fick behålla sin gamla religion även efter att de flyttat till Sverige. Man brukar dock räkna 1952 som det år då vi i Sverige för första gången fick religionsfrihet på riktigt. Då trädde nämligen en lag i kraft som gjorde att man fick lov att tillhöra vilken religion man ville, alternativt ingen alls.

Vad är poängen med religionsfrihet?

Religionsfriheten i Sverige regleras av regeringsformen, en del av vår grundlag. Den säger att var och en har ”frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.” Varför är detta då så viktigt? Jo, tänk dig att du bor i ett annat land. Ett land där staten bestämmer vad du ska tro på, vem du ska be till och hur du ska spendera din tid.

Religionen, eller avsaknaden av den, är som du nu förstår en viktig del av varje persons identitet och vardag. Den påverkar hela ditt liv. Friheten att välja religion är friheten att bestämma över sitt eget liv. Det är en mänsklig rättighet som alla tyvärr inte har.

Början till religionsfrihet i Sverige

Den första lagen som gav någon sorts religionsfrihet i Sverige trädde i kraft år 1779, men den gällde endast utrikesfödda personer. Före 1860-talet hade personer födda i Sverige ingen religionsfrihet alls. Man var helt enkelt tvungen att tillhöra Svenska Kyrkan. Prästerna reste hem till folk och höll förhör där folk tvingades svara på faktafrågor om kristendomens lära. Kunde man inte sina trossatser ordentligt så riskerade man att straffas.

Fritt att lämna Svenska Kyrkan på 1800-talet

Tidningen Advokaten skriver om hur idéer om att själv få välja hur ens liv ska se ut, däribland att själv välja religion, växte fram under upplysningen på 1700-talet. Det dröjde dock ungefär ett århundrade innan dessa idéer fick fäste här hemma i Sverige. Under andra halvan av 1800-talet fanns det ett tryck på förändringar. Detta ledde till den så kallade dissenterlagen, som innebar att man fick lämna Svenska Kyrkan för att byta till ett annat kristet trossamfund. Man behövde dock fortfarande betala skatt till Svenska Kyrkan.

Äkta religionsfrihet?

Det dröjde ända till år 1951 innan vi fick det som man kan kalla för äkta religionsfrihet i Sverige. Då infördes nämligen religionsfrihetslagen, som gav alla svenskar tillåtelse att vara medlem i valfritt trossamfund. Man fick också tillåtelse att inte vara medlem i något trossamfund alls om man så ville. Lagen trädde i kraft först året efter, 1952. Barn till medlemmar i Svenska Kyrkan, som vid denna tid fortfarande var statskyrkan i Sverige, föddes dock fortfarande in i kyrkan, men hade rätt att gå ur om de ville.

Religionsfriheten blev en del av vår grundlag år 1974. Religionsfriheten är absolut, vilket innebär att den inte kan begränsas av andra lagar som inte är grundlagar. År 1995 beslutade man att Svenska Kyrkan och staten skulle separeras formellt. Detta blev verklighet först tre år senare, och innebar bland annat att barn till medlemmar i Svenska Kyrkan inte längre föddes in i kyrkan. Istället blev dopet (som förstås är frivilligt) inträdet i Svenska Kyrkan.

Hur ser det ut idag?

Enligt religion.nu är Sverige ett av de länder som har i princip full religionsfrihet idag. Undantaget är vår kung, som också är Sveriges statschef. På riksdagens hemsida kan man läsa att ”Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran.”

Vidare kan man förstås spekulera i om religionsfriheten alltid efterföljs som den ska. Enligt migrationsinfo.se är det år 2011 bara 63% av folket i Sverige som helt eller delvis stödjer att invandrare ska få utöva sin religion fritt här. Religionsfriheten innebär nämligen inte bara att man ska skyddas mot att diskrimineras av staten på grund av sin religion, utan också att man ska skyddas mot att diskrimineras av andra medborgare. Även om det finns lagar som förhindrar detta, förekommer fortfarande diskriminering baserat på personers religion. Det hör ofta ihop med rasism. Personer som invandrar till Sverige tar ofta med sig religionen från hemlandet, vilket kan uppfattas som konstigt eller negativt av personer födda i Sverige.

Det har också diskuterats mycket om vad som ska omfattas av religionsfriheten. Ska man exempelvis få ledigt från jobbet för att fira de högtider som ens religion förespråkar? Ska man få ha på sig religiösa plagg som täcker ansiktet? De senaste åren, i takt med att invandringen till Sverige och därmed mångfalden av religioner ökat, ökar också antalet rättsfall där olika religioners uppfattningar krockat med varandra. Ett exempel är de muslimska böneutropen. Enligt muslimsk tradition ska kallelser till bön, så kallade böneutrop, utföras dagligen. Detta sker genom högtalare i anslutning till moskén. Det har debatterats mycket om huruvida detta ska vara tillåtet i Sverige. Ska det var okej att ropa ut religiösa budskap? Om inte, hur kan det då vara tillåtet med kyrkklockor? Är kyrkklockor ens att betrakta som religiösa budskap?

I Sverige fick vi religionsfrihet för över 70 år sedan, men som du märker är debatten om religionsfrihet långt ifrån avslutad!

Källor

Migrationsinfo.se
Religion.nu
Stockholmskällan
Sverige riksdag
Öster, Ulrika. 2019. Religionsfriheten i Sverige. Advokaten. Årgång 85(1)

År 1909 var året då Sverige införde allmän rösträtt för män. För kvinnor skulle det dock dröja till år 1921 innan de fick rätten att rösta. Kampen för den allmänna rösträtten har en lång och intressant historia. Detta kan vara bra att påminna sig själv om ibland när vi idag tänker på rösträtten som självklar.

Ser vi tillbaka så är det egentligen inte så länge sedan rösträtten blev verklighet. Rösträtten har sett olika ut för män och kvinnor samt även inneburit vissa begränsningar. Dessa begränsningar har ändrats genom åren.

Bakgrund

Tittar vi på riksdagsordningen från år 1866 så var det bara manliga medborgare som fyllt 21 år och som hade en årsinkomst på minst 800 riksdaler eller hade en förmögenhet som var taxerad till minst 1000 riksdaler som hade rätten att rösta. Dessa män fick inte heller tidigare vara straffade eller ha fått någon form av försörjning från samhället. Med alla dessa krav återstod det endast 6 procent av befolkningen som fick möjlighet att rösta i riksdagsvalen.

I slutet av 1800-talet började rösträttens utveckling genom Rösträttsrörelsen.. Detta var en politisk rörelse under liberal ledning. Mellan åren 1886 och 1918 så organiserade rörelsen en landsomfattande kamp för lika rösträtt åt alla medborgare som var myndiga. SARF, Sveriges Allmänna Rösträttsförbund grundades år 1890 och denna rörelsen bidrog till ett mer demokratiskt styrelseskick. Rörelsen hade även stor betydelse för samarbetet mellan socialdemokrater och liberaler när det kom till införandet av lika rösträtt för kvinnor och män.

Begränsningar i rösträtten

Alla har inte rätten att rösta och det har alltid funnits vissa begränsningar. Begränsningarna ligger i ålder och medborgarskap. Åldersgränsen har haft stor betydelse. I rösträttens start låg åldersgränsen på 23 år och detta innebar att endast 55 procent av befolkningen fick rösta. I dag är åldersgränsen 18 år och det innebär istället att 75 procent får rösta.

Lotteririksdag och fyra årig valperiod

År 1971 infördes ett system med 350 ledamöter men det hade bister. Det uppstod problematik med att ha ett jämnt antal ledamöter. Vid riksdagsvalet år 1973 visade detta sig genom att de borgerliga och de socialistiska blocken fick lika många platser var.
Till följd av problematiken hade kammaren istället 349 ledamöter från och med år 19976/ 77 års riksmöte.
Riksdagen fattade år 1994 två viktiga beslut. Ett var att valperioden skulle förlängas från en treårs period till en fyraårs period samt att budgeten skulle bli effektivare. Med effektiviteten innebar det att budgetåret nu istället skulle följa kalenderåret och att budgetförslag läggs fram av regeringen och sedan behandlas av riksdagen.

Historiska årtal för Sveriges allmänna rösträtt

1890: SARF, Sveriges Allmänna Rösträttsförbund grundades
1909: Alla män, med några undantag, fick delta i de politiska valen i landet.
1918: Den extrainkallade riksdagen beslutade att en lika och allmän rösträtt skulle införas.
Detta beslut la grunden för lagändringarna som senare gjorde det möjligt för kvinnor att få rösträtt.
Rösträtten reglerades i grundlagen och därför gällde regeln att två likadana beslut ska fattas av två olika riksdagar för att en lagändring ska träda i kraft.
1919: De första grundlagsändringsbesluten fattades.
1920: Detta året hölls det sista svenska riksdagsvalet där endast män fick rösta.
1921: Fattades det andra grundlagsändringsbeslutet som gav kvinnorna rösträtt. Detta var det första valet där man även kvinnor kunde väljas till riksdagsledamöter och detta resulterade i att fem kvinnor valdes in i riksdagen.
1922: Avskaffades kravet för att män måste ha fullföljt värnplikten för att rösta.
1937: Först detta år fick intagna på anstalt rätt att rösta
1942: Det beslutades att valen till fullmäktige inom landsting, stads, och kommun ska hållas tredje söndagen i september.
1945: Nu sänkt rösträttsåldern till 21 år.
[b)1948: Nu tas alla hinder från rösträtt bort utom ett, förmyndarskap.
1965: Detta år sänktes rösträttsåldern från 21 år till 20 år.
1969: Ännu en gång sänktes rösträttsåldern, denna gången till 19 år.
1970: Införandet av gemensam dag för val både för riksdagsval samt val till kommun- och landstingsfullmäktige. Även tre årig mandatperiod infördes och riksdagen fick från detta året 350 ledamöter.
1971: Tvåkammarsystemet slopade och istället fick riksdagen en kammare.
1973: Riksdagsvalet mellan blocket slutade lika och avgjordes i lotteririksdagen.
1975: Rösträttsåldern sänktes till 18 år fyllda senast på valdagen.
1976: Antalet ledamöter i riksdagen blev istället 349 stycken och de utländska medborgarna fick rösträtt i val till kommun- och landstingsfullmäktige.
1989: Var året då den sista inskränkningen av rösträtten försvann genom att riksdagen avskaffade omyndighetsförklaring.
1991: Hinder att person skulle kunde bli omyndighetsförklarad av en domstol togs bort.
1994: Mandatperioden blev nu längre, fyra år.
1995: För första gången gavs möjligheten att ge en personröst till en kandidat, till val för Europaparlamentet.
2002: Nu är det tillåtet för svenska medborgare att brevrösta runt om i världen.
2006: Ny vallag tillämpas och kommunerna tar nu över ansvaret när det kommer till förtidsröstningen.
2011: Valdagen flyttas från tredje söndagen i september till den andra söndagen. På valsedlarna ska det finnas upplysningar om personröstningens innebörd.
2015: Ny vallag träder i kraft som bland annat innebär nya regler gällande öppettiderna för förtidsröstning, att kandidater nu måste ha gett sitt samtycke för att eventuellt kunna bli valda samt att partiernas symbol får väljas att vara en del utav partibeteckningen.
2019: Blir det bestämt att den som röstar ska kunna välja valsedlar bakom avskärmning.

Källor
Demokrati100 – https://demokrati100.se/den-allmanna-rostratten-nar-infordes-den/
Riksdagen – https://www.riksdagen.se/sv/sa-funkar-riksdagen/demokrati/riksdagens-historia/
Riksarkivet – https://riksarkivet.se/Sve/Sidor/Att%20anv%C3%A4nda%20arkiven/Allmaen-roestraett.ept